Nu finns en intervju med mig uppe på gatuslang.se. Jag och Pontus Gustavsson pratar i två och en halv timme om vem jag är och hur mitt liv har sett ut. Det är en djupdykning i Houman. Den mest djupgående intervjun jag har gjort sedan jag gästade Mats Nileskär för nio år sedan.
Podden finns på iTunes och Poddcaster. Lyssna HÄR.
Podcast: Play in new window | Download
Vi beslöt oss för att fortsätta filma. Sprida kunskap. På rätt sätt. Ett litet sidoprojekt där jag kan kanalisera mina färdigheter som historielärare. Regisserat och klippt av Ali Quraishi. Filmat av Critical.
Lite obemärkt släppte jag ut denna. Hiphop och världsmusik möter en kammarorkester. De bästa låtarna under de senaste 10 åren. Det är resultatet av samarbetet med Sörmlands Sinfonietta. Läs mer om det två inlägg ner på denna sida. Arrangerat av Joakim Unander. Producerat av Christofer Ekströmer vid Scenkonst Sörmland. Inspelat och mixat Av Lars Lundin vid Sveriges Radio. Mastrat av Mårten Sakwanda.
Nu finns Gamla fågel/Kärleken knäcker på Spotify och iTunes. Lite Production credits:
1. Gamla fågel (Singel version). Producerad, inspelad och mixad av Mårten Sakwanda för Breakmecanix. Sång av Mats Karlsson. Kör av Tensta Gospel.
2. Interlude. Producerad, inspelad och mixad av DJ Lastword för Beatsurgeons. Klaviatur av Jonatan Guzman.
3. Kärleken knäcker. Producerad, inspelad och mixad av DJ Lastword för Beatsurgeons. Sång av Niklas von Arnold. Klaviatur av Jonatan Guzman. Livetrum av Philippe Bokmaar.
4. Fånga mig. Producerad, inspelad och mixad av Mårten Sakwanda för Breakmecanix. Co-producerad av DJ Krull. Körsång av Patrizia Helander.
5. Gamla fågel (Live version). Inspelad och framförd på Munktell Arena, Eskilstuna tillsammans med Scenkonst Sörmlands Sinfonietta. Sång av Mats Karlsson. Mixad av Lars Lundin på Sveriges Radio Sörmland.
Detta är ”Gamla fågel”. Den handlar om min mor. Ibland måste man rannsaka. På riktigt. När vi spelade in den här låten för nästan tre år sedan visste jag att den blev tvungen att andas ett tag. Vill inte vara blödig, men det var svårt och riktigt smärtsamt att spela in den här låten. Ännu svårare att framföra den. Alla minnen som kommer tillbaka. Att skydda sin mor samtidigt som man konfronterar henne.
Jag försökte få henne till konserten men det gick inte. På ett sätt tar den tag i alla de känslor som har funnits inom mig sedan riktigt unga år. Jag tror att vi alla bär på vår barndom i oss själva. Oavsett hur gamla vi blir. Min gamla fågel… Jag förstår nu att man måste vara varsam med dom man älskar. Och om avstånd får henne att må bra så är det för det bättre. Rädslor, förlorade drömmar och splittrade tankar är hemskt. Jag tror inte på ensamhet. Därför gjorde jag den här låten. För att kunna nå min mor när inget annat fungerar. Till dig mamma.
9 oktober spelade jag tillsammans med 15 musiker i ett genreöverskridande musikaliskt samarbete. Hiphop möte världsmusik och klassisk musik. Det var jag, Donné och Scenkonst Sörmlands Sinfonietta. Konserten spelades in av Sveriges Radio och sänds i etern i November.
Så här skrev Eskilstuna-kurirens Nils Sjöstedt om konserten som framfördes i två akter:
En dunge av stråkar, blås och allsköns instrument omger Houman Sebghati och framför honom sitter en nyfiken publik.
Han rappar och de lyssnar. Ett mörker målas upp, fött ur en dyster och karg samtid. Men musiken glöder och blir till en brasa att kura ihop sig kring under torsdagskvällen.
Han är något av en doldis inom svensk hiphop. På hans CV finns samarbeten med Ken Ring, många uppdrag som föreläsare och flertalet plattor.
Pondus är ingen bristvara, så det är svårt att inte undra varför han inte har nått ut till fler. Houman Sebghati verkar inte bry sig. Ikväll är publiken strax över tio personer stark och han ser genomtrygg ut. Med sig har han Scenkonst Sörmlandssinfonietta, som på ett par dagar lyckats sammanfoga hans hiphop med subtila arrangemang.
Det är en kollision i teorin, men inte i praktiken. Det fläskiga, bombastiska och kaxiga får plats, liksom det mer försiktiga.
Tankarna drar åt den amerikanska hiphopgruppen The Roots, vars signum är hemsnickrade beats som spelas på riktiga instrument. Hiphopbeats är annars uppbyggda på samplingar, ljudsnuttar som sammanfogas till en helhet. När allt är live så blir det så mer verkligt.
Och verkligheten slår hårt. Självutlämnande historier om förlorade släktingar, förlorade drömmar eller vänner som förlorat sig själva till missbruk. Det är mörkt, men rätt vad det är slängs det på ett kol på brasan och hoppet flammar upp.
Synd att konsertens andra halva blir något av en transportsträcka. Det finaste visar sig sitta i det subtila. Lyckligtvis har extranumret ett groove att dö för. Det är mäktigt, hoppfullt och snyggt. Ett perfekt avslut på en serie historier.
