Detta är ett rätt nytt klipp från 26 juni i år. Hiphop som en kultur ställdes inför rätta i panelsamtal arrangerat av Google+ och Intelligence². Panelsamtalet strukturerades som en rättegång där det fanns som en åklagare och ett försvar. Panelen har ett för och ett emot. Detta panelsamtal fångar mycket av de fördomar som kretsar kring hiphop och om du som surfar in här kanske inte vet så mycket om våran kultur tycker jag att du ska titta på denna. Försvaret leds av Michael Eric Dyson, professor i sociologi som har skrivit många böcker om hiphopartister och hiphopen som kultur. ”Åklagaren” är en jurist från de karibiska öarna. ”Vittnena” är olika artister och intellektuella som har koppling till kulturen på ett eller annat sätt.
Efter att sett detta har jag själv många åsikter. Det ligger på ett bra intellektuellt plan tyckte jag och hölls inom det afro-brittiska och afro-amerikanska diasporan vilket behövs. Jag höll med båda sidor. Bara för att jag älskar hiphop betyder det inte att jag inte tycker att vissa saker är knas inom musiken. Och man diskuterade detta på ett sofistikerat, upplyst och moget sätt. Men åklagarsidan saknade ibland kunskap om vissa saker man diskuterade, om jag nu ska vara subjektiv. Hade jag suttit i panelen själv hade jag pratat mer om semantikens makt och hur unga människor har rätten att ta makten över språket och orden de använder, vilket är ett bra fenomen om språket får utvecklas till sin fulla potential. Bara för att man lär sig prata engelska (eller svenska) som används i mainstreamfåran gör en inte mindre brun, svart eller whatever. Desto mer utvecklat språket är, desto mer makt får individen att ändra sig själv och sin omgivning. Jag skulle även hålla med en av kritikerna till höger om panel-ledaren, som menade att hiphop har blivit för våldsglorifierade. Men som sagt, the harder thet come, the harder they fall. Vem vill höra på en 40-årig gangster-rappare?