Varför dem med mest åsikter oftast vet minst

Åsikter, åsikter och åter igen åsikter. Var man än vänder skallen, oftast ner i telefonen, ser man folks åsikter. Man stöter på dem jämt. Folk ska lufta sina åsikter. Oftast är samtalen och monologerna rena rama upprepningar.

Det är cool. Vi behöver lufta vad vi tycker om vår samtid och det som händer i våra liv. Konflikt kan vara bra om man vill uppnå något konstruktivt. När det handlar om våra relationer är åsikter ett medel för att kunna nå förståelse. Men det behandlar oftast bara symtomen.

Låt mig förklara. En symtom är en bieffekt av ett grundläggande problem. Har man ont i huvud är smärtan symtomen. Kanske är stress eller brist på näring då det grundläggande problemet. Vad vi oftast gör är att ta en huvudvärkstablett. Vi behandlar symtomen.

Så fungerar det i våra relationer också. Symtomen kan vara att vi bråkar eller inte ser på saker och ting på samma sätt. Det grundläggande problemet är oftast att vi har för lite självkännedom för att kunna möta andra. Vad vi oftast gör att försöka få ett kortsiktigt slut på bråkandet eller meningsskiljaktigheterna. Inte ta reda på vad det är i oss själva som framkallar det hela i det första taget. Vi behandlar symtomen.

Ser vi på värdsliga åsikter är det inte så annorlunda där. Man stöter på männsikor som har åsikter om världen och det som händer i den. Åsikter om diskriminering. Om fri handel. Om politik. Om media. Och i 99 fall av 100 har dessa åsiktshysare egna defekter som hjälper till att förstöra samma värld som de pratar om. Man har en åsikt som i ens eget sinne är sprungen ur viljan och intentionen att bry sig om världen man lever i. Men ens egna handlingar vill man inte beakta eller gå in i.

50-Cent-Street-King-Deepak-Chopra-meditation

Värdsligt står människosläktet inför tre utmaningar inför samtiden och framtiden.
1. Att få resurserna att räcka till alla.
2. Att få våldet att sluta.
3. Att skapa energi åt hela jorden som inte bryter ner naturen.

Detta kan ske på tre sätt:

1. Att alla männsikor slutar äta kött. Koindustrin står idag för 51 % av alla växthusgaser. Alla transportmedel står för 13 %. En tredjedel av jorden yta är förstörd pga koindustrin. 45 % av all landmassa på jorden används till att föda upp boskap. Det krävs 3 000 liter vatten för att producera en McDonald’s-hamburgare. Det är lika mycket vatten som krävs för att duscha varje dag i två månader. 1000 kvadratkilometer ger antingen 2,8 ton vegetarisk mat, eller 28 kilo kött.
2. Förbjuda alla vapen. I länder där vapen är förbjudna finns det knappt några mord. I västvärlden skapar man idag krig för att kunna sälja vapen. Sverige är idag världens största vapenexportör, om man räknar på befolkningsmängd. Vapen dödar männsikor, inte terrorister.
3. Strypa oljeberoendet helt genom att få myndigheter och näringsliv att satsa på ren energi. Vindkraft, solenergi och vattenkraft.

Detta står i direkt relation till människors behov av att uttrycka små och stora åsikter dagligen. Min fråga är: hur rent är deras samvete jämfört med de tre punkter som är listade ovan? Hur bidrar dem samtidigt som de klagar på sin omgivning? Hur förväntar dem sig att förändra världen om de inte ens kan förändra sig själv?

bad-communication

Klagar dem på diskriminering samtidigt som de sätter en tugga i en hamburgare? Då kanske de ska tänka på att folk svälter för att de ska äta den där hamburgaren.
Klagar dem på att det finns terrorister överallt? Kanske dem då ska kämpa för att deras stat eller regering ska förbjuda dem vapen som hamnar i blivande mördares händer.
Känner dem att ingen tänker på miljön? Kanske dem då ska gå eller promenera var dem än beger dig. Eller kolla att tåget, båten eller flyget går på ren energi.

Om man inte vill göra allt det här, kan det vara bättre att vara tyst än att försöka briljera med en onödig åsikt. För att förändra världen måste man förändra sig själv. Och det är alltid bättre att veta mer och ha mindre åsikter, än tvärtom.