Ska vi prata rasism måste vi prata färg

Ignorans och nonchalans är ett gift för många människor. Oftast inte för dem själva utan för männsikor som de inte träffar. Människor som dem har en massa åsikter om. Denna ignorans bärs som ett olyckligt ok av människor som inte vet bättre än att sticka ut hakan och argumentera för saker de inte förstår. De rår inte för det. De vet inte bättre helt enkelt.

Vi befinner oss i en konstig tid. En tid där strömningar och energier förflyttas i rapid fart i vårt samhälle. Där konsekvenserna känns av på riktigt för oss som måste leva med besluten som andra tar. Jag talar om tre konkreta sanningar kring ett problem som politiker i Sverige har skapat fram: osämjan kring hur ett multikulturellt samhälle ska se ut.

1. Rasismen i Sverige är ett träd av evolution. Från den svenska slavhandeln, via rasbiologin vidare till vår samtids rädsla för människor som ser annorlunda ut.
2. Det finns gott om invandrare i Sverige som förnekar denna rasism och hellre lägger sin fokus på annat. Så trots att Svenskarna var bland de första att utöva rasism är det ingen exklusiv svensk företeelse.
3. Invandrare är ingen homogen grupp. De härstammar i många fall själva från länder som har en tydlig färgpalett och vithetsnorm. Ett sådant exempel är mina föräldrars hemland Iran. Flera exempel inkluderar forna Jugoslavien, Mellanöstern, Afrika och hela den Sydamerikanska kontinenten bl.a.

Vill man förstå rasismens funktion bland invandrare inbördes måste man dra fram färgpaletten. Inte konstigt alls. Ska man prata om rasism måste man prata om ras. Ras och ism. Två ord som dysfunktionellt hänger ihop. Gymnasie-och kunskapslyftsministern Aida Hadzialic har sagt i en intervju i Aftonbladet att hon tycker att Vithetsnormsperspektivet är ”oroväckande”.

Vidare vill Aida Hadzialic ”ryta ifrån” för att hon tycker att en debatt om ”kultur och identitet” inte leder någonstans. Som partiobunden samhällsengagerad musiker och historielärare tycker jag att det väcker varningssignaler.

original

2005 gick Socialdemokraterna som sittande Regering ut med en statlig utredning där det konstaterades att ”Sverige är ett rasistiskt samhälle där de som inte är vita diskrimineras och underordnas. Integrationspolitiken är en del av den diskrimineringen genom att dela upp människor i ”vi” och ”dom”. Källa: DN

Vad jag finner oroväckande är att en minister som ska lyfta kunskapen i gymnasieskolan och i samhället inte vill prata om den vetenskap som kan ge hundratusentals unga människor verktyg att se orättvisor i samhället för vad dem är. Vad frågan bör vara är hur vi behandlar roten på problemen. Inte de symtom som våra politiker bidrar med att utveckla.

Det handlar inte om att peka ut individer som ”rasister”. Det handlar om att vara lyhörd för de människor som delar likadana berättelser. Fokus torde vara tydligare när det kommer till kunskapslyftande frågor. Vi har inte svårt att kommunicera med varandra i det vardagliga livet. Det är istället partipolitiken som ställer till det.