Ska vi prata rasism måste vi prata färg

Ignorans och nonchalans är ett gift för många människor. Oftast inte för dem själva utan för männsikor som de inte träffar. Människor som dem har en massa åsikter om. Denna ignorans bärs som ett olyckligt ok av människor som inte vet bättre än att sticka ut hakan och argumentera för saker de inte förstår. De rår inte för det. De vet inte bättre helt enkelt.

Vi befinner oss i en konstig tid. En tid där strömningar och energier förflyttas i rapid fart i vårt samhälle. Där konsekvenserna känns av på riktigt för oss som måste leva med besluten som andra tar. Jag talar om tre konkreta sanningar kring ett problem som politiker i Sverige har skapat fram: osämjan kring hur ett multikulturellt samhälle ska se ut.

1. Rasismen i Sverige är ett träd av evolution. Från den svenska slavhandeln, via rasbiologin vidare till vår samtids rädsla för människor som ser annorlunda ut.
2. Det finns gott om invandrare i Sverige som förnekar denna rasism och hellre lägger sin fokus på annat. Så trots att Svenskarna var bland de första att utöva rasism är det ingen exklusiv svensk företeelse.
3. Invandrare är ingen homogen grupp. De härstammar i många fall själva från länder som har en tydlig färgpalett och vithetsnorm. Ett sådant exempel är mina föräldrars hemland Iran. Flera exempel inkluderar forna Jugoslavien, Mellanöstern, Afrika och hela den Sydamerikanska kontinenten bl.a.

Vill man förstå rasismens funktion bland invandrare inbördes måste man dra fram färgpaletten. Inte konstigt alls. Ska man prata om rasism måste man prata om ras. Ras och ism. Två ord som dysfunktionellt hänger ihop. Gymnasie-och kunskapslyftsministern Aida Hadzialic har sagt i en intervju i Aftonbladet att hon tycker att Vithetsnormsperspektivet är ”oroväckande”.

Vidare vill Aida Hadzialic ”ryta ifrån” för att hon tycker att en debatt om ”kultur och identitet” inte leder någonstans. Som partiobunden samhällsengagerad musiker och historielärare tycker jag att det väcker varningssignaler.

original

2005 gick Socialdemokraterna som sittande Regering ut med en statlig utredning där det konstaterades att ”Sverige är ett rasistiskt samhälle där de som inte är vita diskrimineras och underordnas. Integrationspolitiken är en del av den diskrimineringen genom att dela upp människor i ”vi” och ”dom”. Källa: DN

Vad jag finner oroväckande är att en minister som ska lyfta kunskapen i gymnasieskolan och i samhället inte vill prata om den vetenskap som kan ge hundratusentals unga människor verktyg att se orättvisor i samhället för vad dem är. Vad frågan bör vara är hur vi behandlar roten på problemen. Inte de symtom som våra politiker bidrar med att utveckla.

Det handlar inte om att peka ut individer som ”rasister”. Det handlar om att vara lyhörd för de människor som delar likadana berättelser. Fokus torde vara tydligare när det kommer till kunskapslyftande frågor. Vi har inte svårt att kommunicera med varandra i det vardagliga livet. Det är istället partipolitiken som ställer till det.


Varför dem med mest åsikter oftast vet minst

Åsikter, åsikter och åter igen åsikter. Var man än vänder skallen, oftast ner i telefonen, ser man folks åsikter. Man stöter på dem jämt. Folk ska lufta sina åsikter. Oftast är samtalen och monologerna rena rama upprepningar.

Det är cool. Vi behöver lufta vad vi tycker om vår samtid och det som händer i våra liv. Konflikt kan vara bra om man vill uppnå något konstruktivt. När det handlar om våra relationer är åsikter ett medel för att kunna nå förståelse. Men det behandlar oftast bara symtomen.

Låt mig förklara. En symtom är en bieffekt av ett grundläggande problem. Har man ont i huvud är smärtan symtomen. Kanske är stress eller brist på näring då det grundläggande problemet. Vad vi oftast gör är att ta en huvudvärkstablett. Vi behandlar symtomen.

Så fungerar det i våra relationer också. Symtomen kan vara att vi bråkar eller inte ser på saker och ting på samma sätt. Det grundläggande problemet är oftast att vi har för lite självkännedom för att kunna möta andra. Vad vi oftast gör att försöka få ett kortsiktigt slut på bråkandet eller meningsskiljaktigheterna. Inte ta reda på vad det är i oss själva som framkallar det hela i det första taget. Vi behandlar symtomen.

Ser vi på värdsliga åsikter är det inte så annorlunda där. Man stöter på männsikor som har åsikter om världen och det som händer i den. Åsikter om diskriminering. Om fri handel. Om politik. Om media. Och i 99 fall av 100 har dessa åsiktshysare egna defekter som hjälper till att förstöra samma värld som de pratar om. Man har en åsikt som i ens eget sinne är sprungen ur viljan och intentionen att bry sig om världen man lever i. Men ens egna handlingar vill man inte beakta eller gå in i.

50-Cent-Street-King-Deepak-Chopra-meditation

Värdsligt står människosläktet inför tre utmaningar inför samtiden och framtiden.
1. Att få resurserna att räcka till alla.
2. Att få våldet att sluta.
3. Att skapa energi åt hela jorden som inte bryter ner naturen.

Detta kan ske på tre sätt:

1. Att alla männsikor slutar äta kött. Koindustrin står idag för 51 % av alla växthusgaser. Alla transportmedel står för 13 %. En tredjedel av jorden yta är förstörd pga koindustrin. 45 % av all landmassa på jorden används till att föda upp boskap. Det krävs 3 000 liter vatten för att producera en McDonald’s-hamburgare. Det är lika mycket vatten som krävs för att duscha varje dag i två månader. 1000 kvadratkilometer ger antingen 2,8 ton vegetarisk mat, eller 28 kilo kött.
2. Förbjuda alla vapen. I länder där vapen är förbjudna finns det knappt några mord. I västvärlden skapar man idag krig för att kunna sälja vapen. Sverige är idag världens största vapenexportör, om man räknar på befolkningsmängd. Vapen dödar männsikor, inte terrorister.
3. Strypa oljeberoendet helt genom att få myndigheter och näringsliv att satsa på ren energi. Vindkraft, solenergi och vattenkraft.

Detta står i direkt relation till människors behov av att uttrycka små och stora åsikter dagligen. Min fråga är: hur rent är deras samvete jämfört med de tre punkter som är listade ovan? Hur bidrar dem samtidigt som de klagar på sin omgivning? Hur förväntar dem sig att förändra världen om de inte ens kan förändra sig själv?

bad-communication

Klagar dem på diskriminering samtidigt som de sätter en tugga i en hamburgare? Då kanske de ska tänka på att folk svälter för att de ska äta den där hamburgaren.
Klagar dem på att det finns terrorister överallt? Kanske dem då ska kämpa för att deras stat eller regering ska förbjuda dem vapen som hamnar i blivande mördares händer.
Känner dem att ingen tänker på miljön? Kanske dem då ska gå eller promenera var dem än beger dig. Eller kolla att tåget, båten eller flyget går på ren energi.

Om man inte vill göra allt det här, kan det vara bättre att vara tyst än att försöka briljera med en onödig åsikt. För att förändra världen måste man förändra sig själv. Och det är alltid bättre att veta mer och ha mindre åsikter, än tvärtom.

Paradiset, normkritik, genusteorier och dess olika förutsättningar

Har funderat över genusteorier och intersektionalitet. Pratade med en vän om genusforskaren och författaren Yvonne Hirdman som jag på en föreläsning fick ett väldigt dåligt intryck av. Hon använde sig av N-ordet i sin föreläsning och jag kunde inte undgå att bli äcklad av den uttryckta rasismen hon förhöjde där och då.

Jag har under åren tagit del av olika typer av genusforskning. Den svenska får mig många gånger att bli mörkrädd. Krasst så kan man konstatera att den totalt kan sakna normkriktik och dessutom har ett naivt förhållandesätt till jämlikhet. Låt mig förklara.

Genusteori utan intersektionalitet är som att försöka beskriva färg genom en svart-vit TV. Att prata om kvinnors rättigheter utan att prata om rasism är meningslöst. Det gynnar bara de människor som drar nytta av rasismen. Vilket också kan vara kvinnor.

En medelålders etablerad (läs vit) svensk kvinna med en socioekonomisk priviligerad bakgrund kan (och har jätteofta) mer fördelar och förmåner än en rasifierad tjej eller kvinna med en mindre privilegierad bakgrund. Den etablerade kvinnan kan till och med ha fler privilegier än en man.

Med det sagt känns det väldigt konstigt att lyssna på dessa medelklasskvinnor när de pratar om diskriminering och jämlikhet när deras verklighet skiljer sig så markant från andras.

Slutligen är den jämlikheten de ibland pratar om, även den främmande för mig. Att man exempelvis inte ska särskilja på könen över huvud taget. Som pappa till två flickor förkastar jag den teorin direkt. Jag särskiljer mina döttrar så mycket jag kan. I en värld där människor dömmer andra baserat på deras hudfärg och på deras kön, vill jag göra mina döttrar så tuffa som möjligt. För att förbereda dem för ett samhälle som kommer att diskriminera.

Hur? Svaret finns delvis i låten nedan. Refrängen går så här:
”Sommaräng, familj först, själar vilar
Dumpar sinnet släpper taget fångar fjärilar
Alla ni är välkomna
Så länge ni vill stanna här
Bjuder hel byn, mättar mun, släcker törsten
Gömmer spriten, låter kvinnor, barn äta först man
Baby låt mig inte somna
Paradiset måste vara här”

Varför spiritualitet inte bör avfärdas som flum eller nonsens

Man stöter på mycket avfärdande och hånskratt när minfulness eller spiritualitet kommer på tal. Urbana, och ibland ytliga människor avfärdar andra människors strävan efter inre frid som något löjligt. ”Trams” utbrister någon. ”Idioti” utbrister den andre.

Det finns olika sätt att närma sig begreppet på. Visst kan man skratta när Fredrik Strage visar klipp från en New Age-festival från DVD-film på TV4 Nyhetsmorgon där han konstaterar att ”problemet med att skapa transcendentala kraftfält är att det inte fungerar”.

Klippet ovan är verkligen en extrem. New-age-dårar som plockar lite som de vill och hittar på egna sanningar framstår som knäppa. Men det handlar inte om dem. Det handlar om en stor del människor som har förstått skillnaden mellan ego och att leva i nuet. För att förändra något över huvud taget måste man helt enkelt förändra sig själv. Så kallade spirituella religioner har funnits långt längre än Världsreligionerna ens var påtänkta. Faktum är att Kristendomen till stora delar har inspirerats av både Zoroastrianism och Hinduism. Två religioner som idag inspirerar den så kallade New-Age-Yoga-Mambo-Jambo-rörelsen.

Hade ett samtal med en doktorand i fysik. Vi pratade om hur människor i låt säga Amazonen har exakt samma hjärna som forskare som splittar atomer. Och hur ingen människa levande idag kan förklara hur Universum är uppbyggd. Denna doktorand i fysik menade att det var fullständigt logiskt att tro att det är en större makt som ligger bakom allt detta.

Klippet nedan är en beskrivning från ett experiment som den Japanska författaren Masaru Emoto har gjort. Han har låtit frysa ner vattendroppar som har gått igenom kontakt med olika mänskliga sinnesstämmningar. Ilska, glädje, frid osv. Resultatet är inspirerande. Om en mänsklig tanke kan ändra skepnaden på några vattendroppar, vad kan då 7 miljarder tankar göra med ett jordklot?

Hur lite genetik påverkar rasism, och hur mycket yttre förhållanden gör det

Om det inte finns raser, hur kan det då finnas rasism? Svaret ligger i historien. Den svenska rasläran sträcker sig 300 år tillbaka i tiden. Strukturer som har ärvts ner i generationer och som genomsyrar samhället än idag.

Att naivt säga att man inte ser raser är synonymt med att man ignorerar faktumet att människor subtilt blir drabbade av denna folksjukdom dagligen. Vad man bör säga är att man inte tror på att det finns raser och aktivt jobba för att alla ska bli inkluderade.

Om man nu lekte med tanken att man skulle skapa en ö, en plats där alla vore lika mycket värda, är det ett par tankar som uppstår. Tankar som forskare och aktivister har lekt med lika länge som rasismen har funnits.

När jag och vårt filmteam placerade 20 personer av olika färger, kön och bakgrunder mitt i ingenstans uppe i Norrbotten var det som lugnet trängde sig på. Vi älskade och skrattade på lika villkor. Vår plattform var naturen. Inga yttre omständigheter kunde leta sig in i vår grupp. Alla var lika. Tyvärr ser inte verkligheten ut så.

Jane Elliot är en pedagog, feminist och anti-rasist som har jobbat med rasism och sitt brun-blå-ögda experiment sedan 1970-talet. Hon har framför kamerorna, oftast på väldigt kort tid kunnat bevisa, att människor ter sig till hierarkiskt beteende väldigt snabbt om chansen ges. Om en jämlik grupp ges premisser och delas upp och värderas, kommer deltagarna snabbt att börja nyttja och reagera på sina nyvunna privilegier.

Det man vill påvisa är att samhället är uppbyggt av samma strukturer. Och människor reagerar och utnyttjar dagligen utifrån dessa premisser. Med det sagt: ingen är en ö.

Hur ett berg kan förena 20 personer

Wow. Vilken resa. När jag i November drog igång det här projektet visste jag att det var något speciellt. Kunde dock inte föreställa mig att det skulle bli så här överväldigande. För det första så lyckades jag/vi göra detta utan hjälp av institutioner, myndigheter eller statliga medel. Kanske var det därför som det gick så snabbt. För ärligt talat var det inte många som trodde att vi skulle lyckas så här snabbt. På mindre än sex månader lyckades vi få in SJ, Svenska Turistföreningen, Svenska Mäklarhuset, Svenska Kyrkan och Craft Sportswear. Tack till alla er. Utan ert stöd hade det aldrig gått.

Jag vill inte avslöja hur klättringen gick. Men kan i varje fall berätta att alla deltagare var överens om att det var det mest utmanande de någonsin har gjort. Vi skapade band för livet. Tanken med hela resan var att visa att vi inte är titlarna vi bär. Och att naturen är större än oss alla. Den tanken blev definitivt en verklighet. Alla dessa männsikor fick mig att växa. Det fick mig att förstå att jag kan. Något som jag kanske hade glömt. Det fick mig att förstå att det är fullt möjligt att vara starkast och svagast på en och samma gång.

Vi delar samma livssyn. Alla vi som gjorde resan till Kebnekaise i april 2016. Och resultatet av det hela kommer bli en vacker dokumentärfilm. Det är jag övertygad om. Filmen går nu in i post-produktion. Vi ses på andra sidan! Då får ni veta hur det gick när vi gjorde toppbestigningsförsöket upp för Sveriges högsta berg.